Tjoflöjt.
Jag har precis sytt ihop syrrans jeans medan hon beatboxade för mig endast iförd trosor och min studentmössa. Hon är skön Klara, ett litet trasselsudd på åtta år med mer energi än en hjord rusande elefanter. Nu bakar de lussebullar där uppe och julkänslorna börjar krypa mig in på skinnet. Inte på ett negativt sätt alls, det känns riktigt mysigt.
Jag sov ett par timmar på dan och nu mår jag mycket bättre.. Eller jag försöker inbilla mig att jag mår mycket bättre i alla fall. Jag vet att det är dumt och att jag gör alkoholprofilen ledsen, dessutom kommer jag att må ännu sämre imorgon men jag vill ut. Jag ska inte ut i helgen så som alla alkoholälskande normala människor, om man nu kan kalla det för normalt att älska alkohol, utan ska passa töserna och åka skridskor med Josse. Ingen av de hedersamma uppgifterna vill man göra med tungt huvud, speciellt med tanke på hur bra jag är på att göra piruetter.
Jag tror att det var en gång i ettan som den gyllene trion bestämde sig för att ge sig ut och åka skridskor på natten. Vi begav oss till zinken och snörade huttrande på oss skridskorna. Efter ett par varv började jag försöka mig på mer och mer avancerade trix. Så avancerade var de väl inte egentligen men jag åkte i alla fall baklänges. Sen fick jag då den fantastiska idén att jag skulle göra en piruett på ett ben. Jag hann yttra orden "titta vad jag kan" innan jag slant och föll som en fura. Idiotiskt..
Nu ska jag ge mig av, jag är inte taggad för fem öre men det har aldrig stoppat mig förut. Vi ses i dimman.
