Ibland undrar jag

Min kära vän Josse har många skumma tankar som snurrar i huvudet på henne. Ibland kan jag verkligen undra var hon får allt ifrån. Det var en kall vårkväll för rätt länge sedan nu som hon utnämnde sig själv till spågumma och kläckte ur sig omständigheterna kring mannen som jag ska leva lycklig i alla mina dagar med. Jag måste erkänna att det kom som något av en chock att jag, som har något i stil med prins Caspian med en gitarr på ryggen som idealkille, skulle gifta mig med en lång svart man vid namn Mbaba. Josse, som aldrig riktigt har förstått sig på min killsmak, lade ut en skimrande berättelse om rastaflätor och bongotrumma, att han inte skulle vara snygg men vinna mitt hjärta på något annat sätt. Jag skrattade mest och skakade på huvudet då. Jag och Mbaba? Tanken var lite för långt borta.

Och tror ni inte, nu flera månader senare, att jag ståendes trött och sliten på Gullmarsplan ser en mörk kille med rastaflätor och glittrande ögon gå förbi och slänga ur sig orden "du är det vackraste jag sett på länge". Tyvärr försvann han lika fort som han kom då tunnelbanan mot Farsta kom och förstörde hela ögonblicket. Men le lyckligt och säga tack hann jag i alla fall med och han log vackert tillbaka. Nu sitter jag här och känner ro i själen för visst finns det hopp för mig!

Någon som är sugen att följa med på spaning i Farsta?