Maskrosor
Det är svårt att ha en vän med en annan politisk synvinkel än en själv. Det är riktigt svårt. För en politisk grundpelare är inte bara politisk utan det är en förlängning utav vår livssyn. Inte helt svårt att lista ut kanske men ibland kan jag känna att klyftan blir för djup mellan mig som är grön med röda inslag och min vän som är nästintill mörkblå. För att göra det hela ännu mer komplext så är han man.
Det knivigaste är att mina värderingar är inristade i mig lika mycket som de är i honom och sånt går inte att sudda ut. "Du ser på moderaterna som om de vore blodtörstiga nazister" som han sa idag stämmer på sätt och vis. Det är sant att jag ibland bara känner för att slå den blåa sidan över ansiktet med en handske fylld med insikt och att jag känner avsmak för att moderaterna vågar kalla sig "det nya arbetarpartiet" men det är inte den färgen blå som jag har svårast med, det är grundvärderingarna som partierna släpar på. Sen kan man säga vad man vill om partiprogrammen men värderingarna lyser igenom, precis som det gör på alla oss människor.
Jag kan bli så mörkrädd över hur oinsiktsfulla människor kan vara och hur lite livserfarenhet vissa har. Samtidigt blir jag rädd över hur jag i mina mörkaste stunder önskar att folk fick veta hur det är att leva på riktigt, hur det är att frukta någon på riktigt, hur det är att gråta av rädsla och av sorg, hur det är att inte känna sig hemma någonstans eller hur det är att älska någon så mycket att man är villig att offra sig själv. Inget barn ska behöva gå igenom det, ingen ska behöva vara så stark. Och det är inte säkert att man blir stark, det är inte säkert att man är en maskros utan att man kanske är ett vallmofrö som stannar kvar djupt nere i jorden. Borde vi inte vårda de fröna så att de kanske skulle kunna hitta en väg förbi asfalten och få visa sina kronblad för solen de med?
Men det är där dilemmat uppstår, för om man tror att alla är egoistiska varelser som utnyttjar systemet och att alla är maskrosor egentligen så kommer man aldrig att förstå vilken styrka som krävs för att man ska orka ställa sig upp efter att blivit slagen till golvet gång på gång.
Vad vackert och starkt skrivet Julia! Du är min nya statsminister.
Om man ser på moderaterna som blodtörstiga nazister har man väl ingen större insikt i politik?
Kommentaren kommer från en vän, jag har aldrig kallat moderaterna för ”blodtörstiga nazister” och skulle aldrig göra det heller. Det är dock sant att jag kan förstå vad han menar när han tycker att jag har den synen på dem. Eftersom att moderaterna inte är ett arbetarparti och att de har en vision som jag har svårt för. Sen har jag ingen vidare utbildning inom politik så om du vill kalla mig okunnig så har jag inget att sätta emot.
Det var emellertid ett något vulgärt uttryck, det kan jag hålla med om.
Dessutom så vill jag bara förtydliga att det näst sista stycket handlar om människor i allmänhet, detta är inte menat som ett påhopp på den högra sidan utan här beskriver jag mina egna upplevelser.
Tack för att du läser och reagerar!
Ah ok, hade dock lite svårt för de sista styckena. Först är inte de upplevelser du tar upp är så ovanliga; det är sinnestillstånd som många går igenom, det som skiljer sig är dock ofta varaktigheten och hur potent känslan är. Sen förstod jag inte riktigt vad maskrosen representerar.
Men annars är det alltid intressant att du vågar vara såpass personlig, om än ospecifik.
Maskrosen - jag tänker på Miljöpartiet? Det var inte så svårt att förstå tycker jag.
Ehm, alltså jag undrade vad hon menade med den liknelsen. Och jag hoppas att du skämtar, Kristin.
:) klart jag skämtade!
Och jag hoppas att du inte tog illa upp.
Maskrosen symboliserar många saker i min värld. Den står för styrka, envishet och skönhet som få uppskattar. En av mina älsklingar i växtriket haha. Här kan jag förstå att liknelsen kanske inte är så självklar men jag syftar till maskrosbarn och maskrosmänniskor. Människor som kan gå igenom och se fruktansvärda saker men ändå ta sig igenom det och bli relativt normala och fungerande människor trots sina svåra bakgrunder.
Tack för komplimangen föresten.
Jag fattade, jag fattade! :D Får jag bli kulturminister nu?
Haha det är väl klart ;D
