Ibland undrar jag

Klockan sju satte jag mig yrvaket upp och försökte stänga av väckarklockan när jag insåg att det var dörrklockan som ringde och inte aparaten på natttygsbordet. Omtumlad trasslade jag mig ur draperiet framför dörren och möttes av svävande kärlek, sång och presenter. Frukost hade de med sig också, mamma och Simpan.

Dagen spenderade jag sedan i ett par nya converse med jordgubbar, gulliga sms på mobilen och solsken. Trots att kvällen avslutades med ett inte helt motiverat förslag om sällskap hem så är jag lyckligsalig och jag kunde inte ha fått en bättre kickspark in i livet som tjugoåring.

Tack alla fantastiska människor som gjort denna dagen oförglömlig!

Massor med kramar :)

- Man är bara så gammal som man känner sig