Ibland undrar jag

Idag har jag för första gången i mitt liv blivit misshandlad på jobbet. Det var en ganska intressant upplevelse och inte alls så skrämmande som jag tänkt mig när jag klev över tröskeln till särskolan. Jag vet inte om jag är mentalt stabil nog för att arbeta inom det området men tydligen var mina obefintliga skrik när jag blev slagen i ansiktet och nypt i armen uppskattade så jag ska dit imorgon igen.

Själv längtar jag tillbaka till förskolan där barnen kärleksfullt pussar en på kinden och kryper upp i ens knä efter tre minuter. Men självklart sviker jag inte mina uppdragsgivare så det är bara att svälja rädslan och trycka ner oron i en färgrann låda igen.

Dagen fick ett sockervaddsavslut i alla fall och efter att ha mött upp Sanna vid Medis promenerade vi hem till mig och lagade middag ihop. Ett par halvtimmar senare dök Josse svajandes upp med en kladdkaka under armen och en låda glass i handen. Nu har de gett sig av hemåt och jag ser fram emot ett avslappnande bad. Snart är det bara tre dagar kvar tills jag fyller systemet. Jag tror inte att jag har varit såhär uppspelt sen jag fyllde fyra och vi sprang runt som små färggranna fjärilar på innergården i Lund.

- Don't worry about a thing, because everything is gonna be alright