Ibland undrar jag

Det är först när man får som man vill man inser att man inte har en aning om vad man vill egentligen. Jag kom in på en fantastisk utbildning i Uppsala och fann mig ståendes vid fyrisån utan att kunna komma på en enda anledning till vad jag gjorde där.

Jag undrar om jag tappade bort mig själv i det stilla vattnet och alla rådande sms för nu sitter jag här på en luddig matta och har inte en aning om vem jag är. Som om det misslyckandet inte vore nog så glömde jag min styrka och trygghet på tåget hem och oron gnager inom mig. Hur jag än väljer blir det fel trots att det lilla jag har kvar av min magkänsla säger tvärtom.

Det är som att jag har blivit bedragen av mig själv. Det mest ologiska är att jag längtar bort.

Vad är det jag längtar efter?