I beg your pardon.
Idag är egentligen en bra dag men min stekheta panna och alla papperstussar säger något annat. Igår kväll masade jag mig i alla fall upp till den lilla tanten jag hyr lägenheten av. Hon svepte in mig i en filt och bjöd mig på te medan hon "hujjade" sig över mitt bleka ansikte. Det var rätt trevligt faktiskt. Vi pratade om Tyskland, priset på ost och om hur det var förr.
Jag trivs rätt bra med äldre enstöriga damer, de har alltid så mycket att berätta. Dessutom så utstrålar de kraft när de tillåtit en att komma dem inpå skinnet. Igår fick jag höra historien om hur hon och hennes mamma flydde till Sverige under andra världskriget. Det var så spännande att jag glömde både feber och huvudvärk.
Ett par gånger har jag varvat Rose Garden och It never rains in California, det är liksom den kreativa förmåga jag besitter i nuläget. Jag vet i alla fall vart min tvättstuga ligger nu, man måste gå över en bro i källaren, det låter nästan lite magiskt. Som en portal till en annan värld. Synd att det bara står ett par maskiner bakom den rostiga dörren.
Nu ska jag återvända till feberdrömmarna. Ha det bra så länge!
