Knack knack.
Min vän Fathima var här nyss och skapade mot min vilja ett spraydate konto. Fem minuter efter att hon lämnat mitt hem var det raderat. Visst vore det trevligt att träffa någon men dejting sajt? Det steget är jag inte riktigt redo att ta ännu. Nu lyssnar jag på U2 och funderar över om man inte skulle ta och lära sig att springa eller kanske uppta yogan igen. Kakorna och all varm choklad börjar märkas av på ett högst otrevligt sätt.
Idag var det faktiskt riktigt trevligt att sitta i kassan föresten. Trots menande blickar till kunderna och kommentarer som "luftburen Ebola" eller "Jag tycker själv att det är tanklöst att komma till jobbet när man har sars" så fort en hostattack kom smygande från mina lungor. Dessutom blev jag knackad i huvudet ett antal gånger och avbruten i min räkning. Marion tror att det är en kärleksförklaring, men så är hon ju den romantiska i gänget också (även om hon aldrig skulle erkänna det själv). Får jag säga min mening så tror jag snarare att jag bevittnade ett tecken på mental ohälsa än en serenad.
Varför ska jag behöva vara en freakmagnet för? Ack detta tragiska livsöde jag dragit på mig. Nu ska jag gå ut på balkongen och titta efter Romeo, vi hörs!
