Ibland undrar jag

Enda sedan i höstas har jag känt mig som en avbruten kvist med några multnande blad på. Men så idag, mitt uppe i mitt tolvtimmarspass på jobbet, omgiven av biffiga män med tatueringar så kände jag hur jag fick rötter och ett grönt blad tvingade sig fram genom det surnande virket. Utan att kunna kontrollera det sken jag upp som en sol och överumplade en man med bekymrad min och skägget i prydlig fläta.

Jag vet inte varför jag känner mig som en förälskad tonåring, kanske är det på grund av mina arbetskamrater, kanske är det avsaknaden av alkohol i min vardag, eller möjligtvis kan det ha och göra med lättnaden av att slippa tänka på alla andra hela tiden.

Jag vet att det är för tidigt för Ronjas vårskrik och att det snöar ute men jag står i full blom och trots att jag är lite vilse bland alla glänsande lackeringar och tjejer i hotpants så känner jag mig hemma. Trött i fötterna men hemma.

Puss och kram alla underbara videungar som inte slagit ut ännu, om det är någon som vill ha en fribiljett till motorcykelmässan så säg till för jag har två.