Can I stay in your arms?

Jag har övergivit skåne och mellanlandat i Karlskrona där regnet dragit i mina byxor likt ett oroligt barn. Förhoppningsvis har det avtagit tills imorgon, jag saknar alla vältränade kroppar på stranden (det där lät mycket värre än vad det var menat).

Karlskrona är en rätt lustig stad, bortsett från att det är så puttinuttigt att man bara vill dränka sig. Tror att jag har nämnt det tidigare, men jag slutar aldrig att förundras hur man har lyckats klämma ihop så sinnesjukt många snygga människor på några få kvadratkilometer.

Stränderna är rena smörgåsbord när det kommer till grekiska gudar, eller lampfötter som Josse skulle ha benämnt dem. Marion skulle nog bara ha tappat tråden stup i ett. Jag är egentligen inte utseendefixerad överhuvudtaget. Folk som är genuint snygga hela tiden är bland det tråkigaste som finns... Ge mig ruffsigt hår, en svag doft av rakvatten, glittrande blick och trygghet i rösten så faller jag handlöst.

Men lite tur är det ändå att det inte är olagligt att titta. Och visst bor det en grottkvinna i oss alla, hur mycket vi än försöker förneka det.

Nämen titta, det börjar spricka upp..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback