Now I'm free fallin.

Ett tillfälle, hundra möjligheter och vad gör man? ingenting, som vanligt.

Det är sällan jag känner mig så iaktagen som jag gjort under det senaste dygnet. De där blickarna som bränner på ryggen och som varmt omfamnar en när man råkar mötas. Egentligen gillar jag inte att bli följd med blicken, det blir lite för mycket rödluvan och vargen över det hela.

Men nu när bilen sedan länge lämnat min lilla ö och allting gått tillbaka i sin vanliga takt saknar jag värmen till min egen irritation.

Världen är aldeles för liten föresten... Nu ska jag gå ner till hästhagen vid havet. Hästar är inte så komplicerade och de är så bra på att lyssna.

Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback