Ibland undrar jag

Det är något speciellt med att vrida om nyckeln och kliva in i alla välbekanta dofter som ens lägenhet är indränkt i. Lika ljuvligt som att få slänga sig på sängen och begrava huvudet bland alla mjuka kuddar och täcken. Jag har för första gången kommit hem till min lägenhet och det är först nu jag inser hur mycket vi har saknat varandra.

Persiennen blev så lycklig att den trillade ihop framför ögonen på mig. Det är tur att jag är en blivande hemmafixare,men eftersom att jag nu är en kort så måste jag ta mig till Ikea utan bil på något sätt.. spänningen är olidlig!

Det enda som är trist med att bo själv är att kylskåpet inte fyller på sig självt på samma sätt som det gör hemma hos föräldrarna, men jag lyckades i alla fall svänga ihop en kikärtswook på fastande mage. Tacka gudarna för konservburkar.

Tjingeling!