Ibland undrar jag

Tänkte bara ge en liten lägesrapport. Jag vet inte om ni kommer ihåg inlägget om den lilla rädda kattungen jag tagit med mig hem från M? Den lilla feltecknade ögonstenen som knappt kunde ta sig ner för källartrappan? Jag minns i alla fall det lilla tygstycket som låg och sov på min mage, som jag hade långa terapisamtal med innan han övergav mig för lillsyrran...

Nu har jag flyttat därifrån och Bubbles nästan vuxit ur sina gigantiska tassar. Han är inte längre min lilla guldgosse utan snarare självutnämnd härskare av Enskede. Tydligen gör det inte så mycket dock, för som modern själv uttryckte det:

- Han smälter ju så bra in i inredningen!