Jag ser det regnar!

Vem hade kunnat tro att det skulle vara så krångligt att deklarera? Efter en halvtimmes stirrande ner i papprena gav jag upp och deklarerade via telefon istället. Den mjuka automatiska rösten i andra änden ingav en trygghet jag inte kunde motstå och efter två minuter var processen avklarad. Jag vill helst inte tänka på hur dumt det var att inte kolla igenom papprena ordentligt. Det blir en annan dags sorg.

Eftersom att jag känner att mitt långa halmfärgade hår börjar bli tungt och tråkigt så ska jag klippa av det imorgon. Det kommer nog inte att bli riktigt så brutalt som jag uttrycker det. En page är jag inte riktigt redo för även om det skulle kännas himla skönt att bli av med hårsvallet.

Vad har hänt mer.. hm... Idag har jag vandrat i genom söder med en lånad resväska på släp. Jag tror aldrig att jag glatt mig så mycket över regn i hela mitt liv som jag gjorde då när är de första tropparna föll ner i håret på mig. Årets första riktiga regn, äntligen!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback