Feberyra.
Jag vaknade vid sex imorse av regnets stilla trummande mot fönstret. Febrig och orolig öppnade jag balkongdörren och släppte in lukten av sommar i rummet. Länge satt jag bara lutad mot väggen insvept i mitt tjocka duntäcke. Någonstans skällde en hund och när hostan avtagit tror jag att jag somnade för plötsligt var klockan elva och lägenheten genomfläktad. Jag vill gå ut men vet att kroppen inte kommer orka. Så nu ligger jag här, ynklig med värkande leder och sönderriven hals. Jag hatar att vara sjuk.
- Titta Julia, det är en sån där vattengris!
Kommentarer
Trackback
