Gaffatejp.
För några år sen hade jag aldrig ens kunnat föreställa mig att jag skulle bli en sån som skulle behöva be om ursäkt dagen efter. Ändå satte jag mig nu i morse ner vid datorn och skrev ett litet meddelande med orden förlåt, alkohol och tack.
Det är inte helt lätt att vara en utreakad känslomänniska alla gånger. Jag önskar att jag kunde stänga av kranen som normala människor. Att jag skulle kunna gå in i stormens öga och bara andas en liten stund. Jag önskar att jag inte vore så knäpp helt enkelt. Men man kan ju bara göra så gott man kan och under omständigheterna så har jag en känsla av att jag ändå blivit så bra som jag kan bli. På vissa ställen är jag är lite dåligt hoptejpad bara.
Livet är en prövning och läxan är att lära sig älska, som min morbror sa en gång. Jag hoppas att det ligger lite i det, för det är ju det svåraste man kan göra, att älska kravlöst.
Det ligger lite Dileva över det här inlägget men jag gillar det. Nu ska jag gå och göra det absolut tråkigaste man kan ta sig för en gråmulen söndag... Jag ska sortera tvätt.
Glad andra advent!
