Idag är det dags att återvända.
Jag känner mig lite som Simba i lejonkungen. Jag vet att det är dags och att jag längtar efter att få komma tillbaka men samtidigt så mår jag lite illa. Separationsångesten härjar vilt.. men men.. det kommer att ha gått över imorgon.
Som uppföljare till gårdagens inlägg så känner jag att det nog är dags att sluta sopa min myspace under mattan. Än så länge ligger bara en låt uppe men jag har två till på gång. Jag är så pathetisk när det kommer till mina förmågor, man kan också kalla mig svensk.. det är lite samma personlighetsstörning.
Inte ska väl jag, inte är väl jag.. Det är en så jubelidiotisk inställning till livet. Speciellt som jag innerst inne vet att jag visst är fantastisk och att ingen har rätt att sätta sig på mig. Så idag jag tar ett steg till uppför trappan till självkänslans nirvana.
Because I'm worth it!
