Ibland undrar jag

Idag ska jag ta med mig Josse på en upptäcktsfärd bland tallrikar och överklasstanter. Vi ska nämligen på ett serveringsjobb. Det här extraknäcket har tagit mig till oanade platser och varje jobb är unikt.

När jag serverade för första gången i våras trodde jag att det var en engångsgrej men överklasstanterna verkar ha ett väluppbyggt system och mitt mobilnummer ligger i fler fickor än jag någonsin kunnat tro. Det är lite som i den där filmen med en manlig prostituerad i cowboyboots. En dam prövade på honom och sen ringde hon runt till alla sina vänner och sa att de borde göra likadant, bortsett från det där med att ta av sig kläderna och att jag varken är man eller äger ett par cowboyboots.

Man får höra en del skumma samtal under de här jobben och man är inte mer värd än en kackerlacka under de timmarna man jobbar. Men det är lättförtjänta pengar och så länge man kan svälja sin stolthet under en kväll så är det rätt kul. Sist hade jag med mig Kristin under ett teaparty ute i Danderyd. Förutom den lilla incidenten att jag nästan tappade tekannan jag höll i när jag råkade höra ett samtal angående situationen i Afghanistan mellan en dam och en herre och det faktum att vi fick diska alla tekoppar för hand eftersom att de hade guldkant och var importerade från Ryssland så gick hela proceduren rätt smärtfritt. Vi fick våra hundralappar och skrattade gott på vägen hem.

- Jag äger två lägenheter på Strandvägen som jag skulle kunna hyra ut. Den lilla är på två hundra kvadratmeter.
De lever verkligen i en helt annan värld och det är viktigt att komma ihåg. Man kan inte behandla dem som vanliga människor och inte heller förvänta sig att de ska vara tacksamma. Då blir man bara besviken i slutändan.

Vi får se vilka höjder vi kommer att tas till idag.