Jag är så jävla trött..
Jag är så trött på att jag ställer mig själv i skuggan. Jag är så jävla trött på att jag inte känner mig vacker trots att folk säger att jag strålar och jag orkar inte längre övertas av otillräckligheten som sitter fast på mig likt en växande svartnande böld.
Jag önskar att min trasiga spegelbild kunde mäta sig med den färgsprakande regnbåge som bor i mig. Jag önskar att jag kunde vara mer av tjejen som vågar sträcka ut armarna mot världen från södertorns topp. Hon som kan gå upp på scen inför flera hundra människor och orädd sjunga rakt från hjärtat. Den tjejen fruktar ingenting, hon skulle utan vidare gå i döden för sina kära.
Men den tjejen försvinner med alkoholen och kvar blir bara ett leende som sakta suddas ut mer och mer allteftersom timmarna rullar fram. Mina vänner ser det inte men jag vet. Hon somnar in och vaknar inte förens allt gift är oskadliggjort. Jag gillar inte den osäkra varelse jag blir på fyllan, den vacklande, rädda, odugliga och fula skepnad jag intar.
Jag har inte kysst någon sen i september och dömer mig själv efter det. Det inte spelar ju inte någon som helst roll egentligen och jag är en levande och fantastisk människa även om jag är blyg när det kommer till killar.
Jag är trött på energitjuvar och alla försök till att dränka sorgerna i alkohol. Jag vill ta hand om tjejen som kan sjunga folk till tårar och jag orkar inte längre försöka passa in i en värld där jag inte hör hemma. Jag är en bra människa och jag förtjänar bättre än att försvinna i mängden av vackra tjejer på krogen.
Nu får det fan vara nog med självdestruktiva beteenden. Tvåtusennio ska bli annorlunda.
