Lägesrapport på Bullens vis.
Igår gick jag min längsta promenad på flera år men det har en tendens att bli så när man går ut och går tillsammans med Marion. Vi blev attackerade av en arg liten man i bil och gick vilse bland KTH studenterna men till slut hittade vi fram till Universitetet. Där skildes våra vägar åt för jag hör inte hemma i de stora och smått skrämmande husen utan istället sjönk jag tacksamt ner på en tunnelbanestol medan Marion lärde sig kemiska formler någonstans långt borta i ett laboratorium.
På kvällen mötte jag upp Josse och vi studerade tavlorna på Grand innan vi hörde Marions klackar eka mot marmorgolvet och vi lydigt gav våra biljetter till mannen i dörren. De vuxna var okej. Ingen film som jag tog med mig hem i hjärtat efter att bion var slut men det var ändå inte bortkastade pengar. Trots att Björn Gustavsson spelade över och handlingen var lite invecklad så var fotot otroligt vackert och Sverige verkade på något sätt plötsligt exotiskt.
Och idag då så lånade jag bilen och vi begav oss av till Ikea i kungens kurva. Det var mest tack vare Kristin som vi kom fram, mitt lokalsinne är inte vad det borde vara. Efter att ha klappat på "Panda korvar" som Josse kallade dem och jag plockat åt mig doft ljus gick vi mot kassorna där Marion och Kristin mötte upp med ett gäng ramar och frågan om de fick komma hem och spackla hos mig.
Självklart kom vi på att vi var hungriga efter att vi gått ut från Ikea och vi åkte upp för rulltrappan igen. Det var när vi satt där och diskuterade rika människor som den där varma känslan började sprida sig i bröstet på mig. Den som alltid infinner sig när jag kommer på hur lyckligt lottad jag är. Jag stod dock emot impulsen att slänga mig runt halsen på dem alla tre för ibland ska man bara njuta av ögonblicket som det är.
Jag kanske inte är så rubbad egentligen.
