Reskompis sökes.
Jag är så trött på alla jävla krav från allt och alla. Just nu känner jag mest för att sätta mig på en sten i skogen med armarna i kors och tycka synd om mig själv. Det är inte synd om mig alls egentligen men jag känner mig rätt ynklig och övergiven för tillfället.
Det är så knäppt hur kraven från omgivningen höjs efter hur bra man presterar. Folk blir aldrig nöjda.. Det sjuka med mig är att ingen har förväntat sig någonting av mig men ändå ställs det orimliga krav hela tiden. - Nämen, det hade jag aldrig kunnat tro om dig, sa någon och klappade mig på huvudet när jag visade mina betyg i nian. Diagnos Duktig har suttit som en stämpel i pannan på mig så länge jag kan minnas. Nu vill jag bryta kravens kedjor och gnida mina ömma handleder i varmare trakter.
Någon som har lust att följa med?
Det är så knäppt hur kraven från omgivningen höjs efter hur bra man presterar. Folk blir aldrig nöjda.. Det sjuka med mig är att ingen har förväntat sig någonting av mig men ändå ställs det orimliga krav hela tiden. - Nämen, det hade jag aldrig kunnat tro om dig, sa någon och klappade mig på huvudet när jag visade mina betyg i nian. Diagnos Duktig har suttit som en stämpel i pannan på mig så länge jag kan minnas. Nu vill jag bryta kravens kedjor och gnida mina ömma handleder i varmare trakter.
Någon som har lust att följa med?
Kommentarer
Postat av: Marion
Atlanta here we come?
Postat av: Bullen
Ja :D
Trackback
