Snart bär det av.
Som vid alla andra Jular bär det snart av söderut. Jag vet inte riktigt hur det kommer att gå i år. Hur säger man egentligen till sin släkt att man är vegetarian? Eller vegiterian som de uttrycker det i Orminge. Jag har en känsla av att min farmor kommer att titta oroligt på mig och fråga varför jag har ätstörningar. Och så slutar det väl upp med att man får äta rödbetssallad och potatis.
Karlskrona är en väldigt liten stad och alla känner alla på något vänster. Tiden går mycket långsammare där nere och saker som jag kan tycka är helt oviktiga spelar ofta enorm roll där nere. Standard frågan efter att alla hälsningar är avklarade är hur många kändisar jag har sett på stan sen sist. Men det är verkligen en vacker stad och så fort jag får chansen ger jag mig ut och strosar mellan öarna. En kväll i somras smet jag ifrån farmors trugande och kusinernas alla frågor. Det var varmt och himlen skiftade i lila och det var helt stilla. Det var bara jag och havet. Jisses vad jag längtar till sommaren..
En annan sak som är lite rolig med Karskrona är att alla människor är så snygga. Det är som att man har tagit alla Sveriges vackraste människor och bara kört ner dem dit. Jag förstår inte hur det har gått till men det är rätt trevligt.
Nu ska jag göra mig i ordning inför dagens äventyr. Ses vi så är det i dimman på Ace.
Take me with you!
(Oj, nu blev jag sådär läskigt utseendefixerad igen.)
