Så vinkar vi adjö tillsammans.
Jag kan inte låta bli att undra vad år tvåtusennio bär med sig för överraskningar. Tvåtusenåtta har varit ett omvälvande år och på det hela taget är jag rätt glad att det är över. Inte för att jag inte har haft roligt men det känns skönt att hitta en milstolpe att klamra sig fast vid några millisekunder innan man slussas in i ett nytt töcken timmar och dagar.
Ibland önskar jag att jag kunde tänka lite mer som Mma Ramotswe i Damernas detektivbyrå, en av mina favoritböcker. Hon är en ytterst intelligent och stadig dam med filosofin att vi borde går baklänges in i framtiden. Det gör det så mycket lättare att leva i nuet på det sättet. Som jag lever nu, stirrandes framåt in i den dimmiga färgskalan som senare ska komma att utgöra konturerna av mitt förflutna gör bara att silhuetterna av minnen glider mig ur händerna. Och plötsligt står jag där och undrar vart tiden tog vägen.
Jag kommer att värna om tvåtusenåtta. Året som varit svårt på så många sätt men som också andats förändring och sjumilakliv i rätt riktning. Med slutbetyg från gymnasiet, en hel del arbetslivserfarenhet , ett körkort och Josse och Marion i handen kommer jag att släppa taget om min karamellfärgade milstolpe och rakryggad ta ett första steg in i en ny tid.
