Ibland undrar jag

Pappa sitter och misshandlar min gitarr, det gör lite ont i mig trots att jag vet att det är för allas bästa. Jag har nämligen fått en gitarrmick i julklapp som han håller på att installera. Ska jag vara helt ärlig så börjar jag få kalla fötter. Jag vet att jag borde ta farsans växande intresse som något positivt. Han är ju trots allt musiker, men på något sätt får det mig bara att dra mig tillbaka. Kanske för att det blir så allvarligt och för att jag hatar prestationsångest.

Jag älskar att hålla på med musik men någonstans måste jag ju inse att jag inte är tillräckligt bra eller för den delen inte har några som helst kontakter om jag nu skulle få för mig att ge mig in i den hänsynslösa branchen. Dessutom så är jag inte tillräckligt teknisk. Jag har en fantastisk hemmastudio som jag inte fattar hur jag ska installera och nu en gitarrmick.

Kärleken till musik räcker inte särskilt långt när man börjar tänka på det. Men mitt nyårslöfte blir i alla fall att fixa så att jag har en fungerande studio innan sommaren. Jag får väl helt enkelt ta mig samman och be om hjälp. Även om jag inte siktar mot stjärnorna vore det väl trist att låta den lilla förmågan jag har gå till spillo.

Nu ska jag bege mig in till stan, ciao