Ett enda vimmelkantigt skimmer.
Jag kommer ihåg att någon körde upp en tequila shot i ansiktet på mig och att jag satt i hans knä. Resten av kvällen är inlindad i ett vimmelkantigt skimmer. Ännu en gång har jag blivit tillsagd av vakten att skärpa mig (två gånger) och som vanligt missade jag alla kvällens höjdpunkter. Jag vet inte hur jag lyckas..
Nu sitter jag här med både huvudvärk och illamående och försöker trassla ut knuten som en gång var kvällens röda tråd. Det går sådär om jag ska vara helt ärlig. Jag kan inte ens komma fram till hur mycket jag har druckit, vilket alltid tyder på att man har fått i sig för mycket.
Något som lugnt kan konstateras är att jag aldrig gör något halvhjärtat, det finns bildbevis. Lite för mycket bildbevis egentligen men man hånglar faktiskt på egen risk när ens kompisar sitter på en partykamera. Och med tanke på att det är ett så sällsynt fenomen så kan jag nästan unna dem det.
Dagens guldstjärna går till den urgulliga busschauffören som tålmodigt väntade medan vi fifflade med våra mobiler.
