- Hon med brösten?
Han hade lika gärna kunnat sparka mig i magen eller slagit mig i ansiktet, resultatet skulle ha blivit det samma. Jag ville bara sjunka till golvet, krypa ihop i fosterställning och glömma att jag var där just då.
Hur kan en så obetydlig kommentar från en så liten människa betyda så mycket i min värld? Jag visste inte ens vad han hette i efternamn men det spelade ingen roll för plötsligt var hela min kväll förstörd och jag gick hem med brännande tårvätska under ögonlocken.
Jag kämpar med min kropp, det har jag gjort sen den började utvecklas i fyran. Jag avskyr på sätt och vis mitt blonda hår och min D kupa eftersom att jag aldrig kan komma ifrån mitt utseende. Jag hatar Viktoria Silverstedt, playboy brudarna och Marilyn Monroe med anledning av att de har satt normen för mitt utseende. Jag kan bege mig vart som helst i världen, ha på mig vad som helst, det spelar ingen roll för jag är är redan stämplad innan jag kommer dit. Blondin, Bystblondin, Bimbo.
Om jag kunde få en krona för varje gång jag funderar över varför kvinnor vill förstora brösten eller färga håret blont skulle jag vara multimiljadär vid det här laget. Jag kan inte för mitt liv fatta varför, hur mycket jag än grubblar på det. Hur kan man vilja utsätta sig själv för det jag kämpat med i hela mitt liv? Hur kan man ha som högsta önskan att bli utdömd som en korkad och lättfotad tjej efter en enda blick? För problemet med att vara bystblondin är just att det är det enda folk ser. De ser inte den lilla intellektuella och roliga tjejen som bor i mig utan bara det vulgära skal jag kallar kropp. Jag får aldrig ens en chans hos de killar jag faller för, jag finns inte i deras blick.
Det är alltid någon som ser mer mystisk och spännande ut, någon som man vill upptäcka. På en bystblondin sitter ju personligheten på utsidan och intelligensen i hårrötterna. Det vet ju alla....
