Att jag aldrig lär mig...

Att gå ut på klubb är för mig ungefär som att svälja en flaska cyanid. Det spelar ingen roll hur många välmenande ord jag får från mina kompisar eller hur mycket jag än själv inbillar mig att jag hör hemma där, för det gör jag inte. Jag är en otrygg person i grunden, det är inget jag sopar under mattan med, och att befinna sig på en så utsatt plats som krogen faktiskt är gör bara att jag går ner mig i skiten totalt.


På krogen är jag liten, knubbig, alldaglig och utsatt. Jag finns helt enkelt inte.  Inte för att jag gör det i det vardagliga livet heller men det är lättare att hantera mina sociala problem i nyktert tillstånd. Med alkohol i systemet slår jag slint och det slutar för jämnan med att jag är ensam och patetiskt ynklig.


Samtidigt så vet jag att jag inte är ful och att jag borde uppskatta mig själv för den jag är. Jag borde gå med huvudet högt och känna hur attraktiv jag faktiskt är men alla sådana fina repliker är så lätta att säga och så svåra att både ta till sig och försöka utföra i handling. Det är fortfarande svårt för mig att titta mig i spegeln utan att tycka att jag är ful och tjock, då kan man ju bara tänka sig hur jag blir i onyktert tillstånd. Bränt barn luktar liksom illa, det går inte att komma ifrån.


Jag trivs med mig själv när jag slipper jämföra mig med alla andra som jag automatiskt gör. Speciellt när man har så snygga kompisar som är så jävla bra på att ragga och kan ta spelet till en helt ny nivå. Krogen är lite som en kapplöpning, man måste vara först med att spana in snyggingen, ta tag i ögonblicket innan någon annan gör det för att sedan få det man vill ha, bara då är man en vinnare. Sen är det ju inte ens säkert att killen är intresserad av en... Det handlar alltid om att vara störst, bäst och vackrast. Men jag är inte det, jag är bara Julia och jag hinner aldrig med hur mycket jag än försöker.

När det kommer till kritan så är jag inte ens säker på att jag vill hänga med, för vad är egentligen ett fyllestrul eller ett fylleligg? Är verkligen krogen en vettig plattform för att träffa någon som får en att må bra morgon efter?
Inte vet väl jag egentligen men när man är så skygg och sårbar som jag är i grund och botten så är korgen mer skadlig är roande för min del. Men det är så lätt att tänka att "nästa gång så kanske jag kan supa mig snygg, nästa gång så kanske det är någon som kommer fram till mig".

Nu ska jag lägga mig och läsa pittstim, Klart slut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback