Jag hatar Måndagar
Idag är en dag då Universum valt att gå emot mig i precis allt. Just nu känner jag mest för att sitta i ett hör och gunga autistiskt. Dagen började med att jag vaknade med nackspärr, sen lyckades jag mirakulöst spilla ner mig själv med ett glas apelsinjuice och få glassplitter i foten. Hela förmiddagen gick alltså åt för att plåstra om mig själv, torka bort mina blodspår och damsuga köket. För att göra den här dagen ännu mer djävulsk så fick jag det uppkört i ansiktet att jag inte är behörig till kurserna jag sökt i vår. Hata studera.nu...
Nu sitter jag alltså här och är alldeles klistrig med ångest över att behöva vara en utblottad arbetande samhällsmedborgare hela våren. Jag som så gärna hade velat vara del i något, och att plugga är så tryggt och roligt. Jag ville bara få njuta av en rolig kurs, är det för mycket begärt?
Tydligen... det är väl klart att jag inte har lidit tillräckligt redan, jag ska minsann inte tro att det är roligt att leva. Gudarna har nog jävligt roligt på mig och min stackars fots bekostnad.
Jag behöver en kram..
Här får du en varm och gosig elektronisk kram.
När vi ses nästa gång kan du få en riktigt också!
