Ibland undrar jag

Jag känner inte för att göra någonting, undrar om det är det här som är arbetslöshetsdepression. Fast jag ska sparka mig själv i arslet när jag är klar med det här inlägget. För jag måste verkligen städa och tvätta. Det är ju inte som att det är jobbigt att göra det så jag förstår inte varför man är så rabbiat när det kommer till sånna sysslor.

Det kan ha och göra med att jag var pedant när jag var yngre. Jag kan liksom känna att jag har städat för en hel livstid under min barndom och att det räcker nu. Den hårda sanningen är att det inte fungerar så för kläderna slutar inte vara smutsiga och golvet damsuger ju inte sig självt. En annan anledning är att jag hatar damsugaren, jag är alltid tvungen att sätta i öronproppar när jag sätter igång för att den tjuter så mycket. Jag vet att det är ett I-landsproblem men what the hell.. Ibland måste man få tycka lite synd om sig själv.

Dessutom så sitter min uppdrag singel bok uppflugen på skrivbordet och tittar surt på mig. Såhär i efterhand har jag lite svår att komma ihåg vad jag tänkte med när jag köpte den. Dels för att den är ett hån mot min oförmåga att träffa någon och dels för att den är fylld med helt omöjliga uppdrag. Eller de är väl inte omöjliga egentligen men det krävs en hel del självdistans och mod för att klara av dem och jag känner att jag saknar både och, i alla fall just nu.

Aja nu ska jag gå och brottas med damsugarslangen. Ses vi så är det på Baba ikväll!