Rodnad
Tänk dig följande, du sitter på jobbet, det är en enormt lång kö till din kassa, du är fokuserad och som i ett slags transliknande tillstånd när det plötsligt kommer fram en man i ungefär femtioårsåldern, rätt överviktig med både flint och gulnande naglar, och befaller dig i ett brutalt tonfall, - titta på mig! för att sedan säga, - Vad söt du är!
Nu vet ju inte jag hur många killar som kan tänka sig in i den här situationen men jag tänker inte sitta här och placera in folk i fack idag så jag hoppas att ni kan det.
I alla fall. När han sa det var det som att min hjärna la av, jag tappade all sans och kunde inte göra annat än att stirra på honom, dels förvånad och dels obekväm i situationen. Till råga på allt så började jag rodna...
Jag vet att det var en komplimang och att jag borde ha sagt tack och skrattat lite åt det. Eller åtminstånne kommit med en dryg kommentar som "Ja det får jag ju höra hela tiden" men det enda jag kom för mig att göra var att fråga om han ville ha en enkel eller en kombibiljett. Damen efter kunde inte hålla sig utan frågade om min pojkvän ofta kom förbi och skämde ut mig på det här sättet. För ett ögonblick övervägde jag att fråga henne om hon har varit hos optikern på sistone men jag avstod.
Sen började jag fundera över när jag sist blivit kallad något i närheten av söt eller för den delen vacker och kunde inte komma på när. Eller jo föresten, på ace i våras. Men om man lyckas bli helt sinnesrubbad bara för att en ful och något obehaglig man säger att man ser bra ut är det ju något som inte stämmer...
Dagens slutsats: I have to get out more
