Solsken
Självömkans timmar är förbi och jag vaknade faktiskt med ett leende på läpparna även om det kan vara svårt att tro med tanke på hur nere jag var för bara ett par timmar sen. Vafan, man får ju ta och rycka upp sig. Det är faktiskt en ny dag och världen rullar vidare. För det andra så går inte jorden under bara för att jag inte vet hur man raggar, det är väl ett kapitel jag missat helt enkelt.
Anledningen till förmiddagens glädje är att jag glömde dra ner persiennerna igår så när jag sömnigt öppnade ögonen möttes jag av regnbågsspel på väggen och rummet var ljust. Det kan göra en hel dag att bara få känna solstrålar i ansiktet. Om jag inte minns fel så var det en av Sannas kompisar som sa att vi här uppe i Norden kallas för det soldyrkande folket, och det ligger väl något i det. Nu ska jag ge mig ut och ta vara på de dyrbara solstrålarna.
Tjingeling
