Sov så gott lilla Vera.
Vilken normalt funtad människa som helst skulle ha insett att ens tanken på att ha en hamster och en attacktränad katt ihop inte skulle fungera. Nu låter det som att Castor är någon slags pitbull vilket inte riktigt stämmer men han får gå ute och är en jävel på att jaga möss. Men Ellen blev kär i Vera vid första ögonkastet så det var inget att tala om.
Ni kan nog tänka er vad som hände denna gråmulna söndagsmorgon. Ellen tog ut sin lilla älskling ur buren, satte sig i soffan med henne i knäet och gullade en stund inte ont anande. Det min stackars lillasyster inte visste var att Castor låg och lurpassade på henne. När rätt tillfälle gavs hoppade han ner i soffan, tog Vera i munnen, kastade sig ner på golvet och rusade ut genom ytterdörren. Precis som att han visste att han utförde ett mord men inte kunde hålla sina djuriska instinkter i schack.
Resten av förmiddagen gick åt att trösta stackars traumatiserade Ellen. I ena sekunden hade hon hållit en kär familjemedlem i famnen och i nästa var hon borta. Jag och mamma försökte få det att låta som att Castor hade släppt ut Vera i det fria, att hon var lycklig i ett litet varmt bo under snön, allt för att minska de psykologiska såren.
Jag blev arg på Castor, visst blev jag det men jag kan inte skylla på honom ändå. Han är faktiskt en katt och han brukar jaga små Veror dagligen. Det var en olycka som förmodligen inte skulle ha kunnat undvikas, men det känns lite sorgligt. Vera var en så mysig hamster. Hon var handtam och nyfiken, gillade att vara med och pep glatt när man kom och skulle göra rent buren. Hon hade så mycket personlighet som en hamster kan ha. Jag tror att jag får tända ett ljus och hålla en tyst minut för den lilla pälsbeklädda varelse som gjorde så stort intryck på oss. Sov så gott lilla Vera.
