Bakisångest...
Idag är den inte så påtaglig men den ligger som en liten kliande böld i bakhuvudet. Bakisångest är väl inget fenomen jag har ensamrätt om kan jag tänka mig men det är inte roligt vill jag lova. Jag har alltid undrat hur det kommer sig att den alltid kommer smygande när man kommer hem efter en utekväll och sedan följer en hack i häl hela dagen. Naturnörden i mig vet att det är kroppens reaktion på giftet alkohol och ett försök att få det ur kroppen men att det kopplas samman med hjärnans ångestsystem är lite fascinerande, tycker i alla fall jag.
Det är inte som att jag har något att ha ångest över egentligen. Det är sällan jag gör bort mig på fyllan och igår uppförde jag mig exemplariskt förutom att jag lyckades kläcka ur mig "tumörer på livmodern" lite för högt, vilket i och för sig var rätt pinsamt i ögonblicket men inget som man borde gå och grämma sig över dagen efter. Lik förbaskat kommer ångesten som en kalldusch när man vaknar.
Aja, don't worry be happy!
