Charmen med att vandra planlöst
Ibland finner jag mig själv bara klä på mig ytterkläderna och ge mig ut och gå utan att ens tänka på vart jag ska eller hur det kommer sig att jag vill ut och vandra. Färden brukar gå mot Gullmarsplan för att därefter grena ut sig åt alla möjliga håll. Det kan vara de mest underliga saker som får mig att följa just en specifik riktning. I fredags såg jag en regnbåge över Hammarbyhöjden och självklart var jag tvungen att följa efter, för några veckor sen var det en luftballong som flög över söder och idag såg jag en glimt av en lyftkran vid Hammarbysjöstad. Vad kan jag säga.. jag är lättroad.
Känslan av att bara vandra utan att veta vart benen bär en och att det bara är rytmen från lurarna man har i öronen som avgör gångtakten är rätt befriande. Tillsist kom jag fram till en pittoresk och oerhört vacker stadsdel och jag kan säga såhär, Djurgården och Söders höjder kan slänga sig i väggen.
Jag har hittat en ny älskare. Om jag inte hittar en tillräckligt fin lantgård utan tillhörande bonde så tänker jag bo i Sickla när jag blir stor. Så det så!
Tror du att du kan klämma in en planlös bakis(för mig)promenad på söndag eller är du alldeles för busy i helgen? Du kan ju svara på min blogg så blir folk lite sådär lagom förvirrade :P Take me to Sickla babe!
