"Han är bättre än de flesta kvinnor"
Något berusad, något ensam men hänsynslöst lycklig, så upplever jag mina känslostormar för tillfället. Jag har varit ute på en till synes fullständigt misslyckad kväll men trots att varken hångelsuget eller danssuget blev tillfredställt ikväll heller så har jag haft roligare än på länge.
Kvällen började med en eller tre öl på Carmen där vi fick bråka med personalen i tjugo minuter innan vi ens fick sitta ner vid ett bord. När vi väl satt oss sjönk jag och Kristin in ett djupt samtal om vänsterpolitik, mirakelbarn och Endometrios. Efter det drog vi vidare till Baba men som tydligen inte var Baba utan ett ställe med tjugoårsgräns.
Lulliga och smått åtskilda från verkligheten stapplade vi ändå leende in bara för att mötas av tomma lokaler. Den första reaktionen var att brista ut i skratt och nästa att springa runt i jakt på människor, tillslut landade vi i alla fall i en bekväm soffa med två praktiskt taget gratisdrinkar, eftersom att bartendern älskar Marion, och lyssnade till grymma sjuttiotalshits i ett par timmar. När drinkarna tagit slut och vi tröttnat på tomheten gick vi och käkade kebab, eller falafel för min del då.
Sen vandrade jag hem ensam igen. Fast med "it's a beautiful day" i öronen kände jag mig inte ensam utan snarare saligt lyckad eftersom att jag är jag välsignad med en vapensyster och en två bästisar som slår ner alla käglor i världen, mycket mer behöver man inte.
Dessutom så är jag trevlig, vacker och rolig även om det inte finns en kille på den här planeten som inser det.
Puss och kram, kexchoklad!
