I natt jag drömde..
Drömmar kan verkligen förstöra en hel natt. Jag har läst någonstans att man ska lukta på något gott innan man går och lägger sig för att inte drömma mardrömmar. Hittills kan jag ju inte säga att det har fungerat. Fast det kan ju vara så att jag luktar på fel saker, men hur ska jag kunna veta vad forskarna anser lukta gott? är det en smaksak eller är det så att det finns lukter som kroppen automatiskt reagerar på som trevliga vare sig varifrån man kommer eller vad man är för människa? Det hela känns lite skumt nu när jag tänker på det. Men om det nu finns vetenskapliga bevis på att man sover bättre så varför inte testa liksom, tänkte jag. Så glatt sprutade jag på lite parfym för att slippa drömma mardrömmar om jobbet och gick och la mig.
Tror ni att det funkade? Förberedd på att drömma om vackra fjärilar och ändlösa stränder överrumplades jag av en mardröm som förföljt mig sedan jag var sju år. Anledningen till att jag är så bergsäker på åldern är att drömmen är ihopkopplad med en av de svåraste händelserna i mitt liv. Dagen när vi flyttade till Stockholm. Drömmen går såhär: först kramas jag med pappa och alla är så glada och himlen är blå, men sen börjar det kännas fel och allting mörknar. Jag tvingas in mig i bilen och den kör iväg med mig men jag är helt ensam i bilen och det sista jag ser är min pappa och vårt hus försvinna i fjärran sen blir det nattsvart och jag faller fritt tills jag vaknar. Känslan som förföljer mig genom hela drömmen är hjärtslitande. Usch... det är som att vara en liten ensam och osäker sjuåring igen som inte förstår ett smack av vad som pågår. Det är inte så underligt att jag har så svår separationsångest.
