Ren och skär lycka
Större delen av alla morgonar min väckaklocka obarmhärtigt sätter igång så känner jag mig bara allmänt trött på livet. Men ibland så upptäcker jag när jag hävt mig upp i sängen och gnuggat sömnen ur ögonen hur vacker jag är. Jag vill lova att jag inte har något att komma med egentligen. Jag är en stadig tjej med rätt mycket hull på alla möjliga och omöjliga platser, men det fina med sådana ögonblick är att det inte har någon betydelse. Jag kan titta ner på min kropp och bara överväldigas av hur fin den är.
De dagar är som sagt ganska få men de blir på sätt och vis alltid bra dagar. För visst är det så att när man älskar sig själv och är stolt över den man är så blir allt runtomkring en också vackert och fantastiskt. Det är de dagarna jag kan titta upp mot himlen och nästan kärleksfullt utropa "Gud va moln är vackra"
Jag tycker att vi alla förtjänar de dagarna lite oftare. Tänk att kunna vakna upp varje dag, vare sig man är lång eller kort, tjock eller smal och känna att man är en fantstisk varelse i symbios med allt och alla runt omkring en.
Vilket påminner mig om en film jag lyckades leta mig fram till på youtube en gång. Det var en hjärnforskare som varit med om en stroke och berättade om den. Inte för att jag på något vis vill förmana alla att skaffa sig en stroke men hon pratade om en plats som hon själv kallade lalaland. En plats där hon under stroken var en del av allt. Jag förstår om ni tycker att det där sista verkar lite småskumt men gå in och titta på klippet vet jag. Jag lovar att det är värt varje minut.
http://www.youtube.com/watch?v=UyyjU8fzEYU
