Ibland undrar jag

Det är lågkonjunktur, arbetsledare har kalla skälvan och avskedar folk hejvilt, 400000 ungdomar är arbetslösa i Stockholm, börskraschen är ett faktum och vad gjorde jag idag den 8 oktober 2008, jo, jag gick och sa upp mig. Det var kanske inget dramatiskt inträde på chefens kontor med en näve hårt slagen i bordet med ordföljden "I quit" men det var i alla fall ett avslut. Och vet ni vad, jag känner mig lättad och fri. Visst skrämmer arbetslösheten mig något enormt men det är ändå lättare att andas nu.

Jag har en ganska tragisk historia i bagaget som jag inte riktigt är redo att dela med mig av till resten av världen. Det jag dock kan säga är att oron i magsäcken när jag vaknar på morgonarna är lika stor nu när jag ska gå till jobbet som den var när jag tvingade iväg mig själv till skolan som en liten osäker, nyinflyttad, sjuårig tjej med flätor och söndertrasade suddigummin i den luggslita ryggsäcken. Det kanske inte säger er så mycket men det betyder i alla fall avsevärt för mig.

Men nu är jag fri, fri från tyrannen, fri från magontet, arbetsbefriad och lönebefriad.

Vem vill öppna champagnen? It's on you ;)