En förvirrad förklaring
Jag har en känsla av att jag har gjort allt bakvänt. Jag vet att man ska börja med presentationen och sen blogga men imorse kunde jag inte tygla mig. Det beror på att jag är något av en rätt ohämmad känslomänniska. Ni vet, en sån som sitter och gråter ohämmat på bio, skriker i mobilen vid mejeridisken på ica och en sån som kan gå omkring och le lyckligt åt till synes ingenting på stan. En något pinsam människa med andra ord.
För att göra det hela ännu mer invecklat så är jag en grubblare. Jag tänker aldeles för mycket helt enkelt. Fast frågan är ju om man kan tänka för mycket. När man tänker igenom olika händelser eller senarior kommer man fram till slutsater som man kan analysera för att komma fram till mer tillförlitliga slutsater. Hade man stannat vid första slutsatsen så hade man kanske slutat upp med att ha haft fel. Eller så kan man styrka sina första slutsatser efter att ha analyserat dem.
Jag har läst naturvetenskap på gymnasiet om jag glömde nämna det. Det förklarar en hel del, tror jag. Å andra sidan kan jag komma med en hel del så att säga "blåsta" uttalanden så jag har en känsla av att jag inte framstår som så värst intelligent. När jag tänker på det är detta fenomen något som jag delar med en hel del naturelever. Vi kanske tänker lite för mycket allihop.
Ibland undrar jag..
