Dunklet sluter sig.
Vi planerade inför flykten till sydligare trakter, gled in på en bar i gamla stan, drack sofistikerade mängder, vandrade till Bonden och spanade på nördiga italienare. Tack vännen, stjärnorna glittrade lite extra på himlen igår kväll och det var precis vad jag behövde. Helt oväntat droppade Emmi förbi och vi snackade en lång stund, jag visste inte vad jag skulle säga men ibland räcker det nog med att bara lyssna.
Jag är förvånad över att det går så bra som det gör, att jag faktiskt kan ha kul ändå. Visst känns det som att stå inför en avgrund emellanåt och då hänger tårarna i ögonvrån. Jag vill ju inte att det ska vara över men jag har blivit så förödmjukad och sårad. Det är inte ilska jag känner, snarare hjälplöshet och avsmak när otaliga dunkla minnen flyger förbi innanför ögonlocken.
Kanske är det mig det är fel på men då får det vara så för jag är inte tillräckligt stark för det här. Kanske kan vi hitta en plattform på högre mark om ett tag, när jag tuffat till mig lite. För jag älskar dig, även om du inte förtjänar det just nu.
- Ibland gör kärlek en illa, som att dansa på ett broräcke och plötsligt trilla.
Du var precis det stöd ja behövde. Tack. <3
Du förtjänar det bästa verkligen! Du förtjänar någon som älskar dig gränslöst, som skulle göra allt för dig. Som utan att blinka väljer din födelsedag framför ett klubbesök och gör den underbar bara genom att dyka upp. Det är inget du ens ska behöva be om. Ibland förstår inte folk hur mycket de sårar en för att de är självupptagna och bara stänger av alla känslor. Om en vänskap inte kan vara på lika villkor är det kanske ingen förlust after all? Även om det kan göra något helvetiskt ont. Jag är också helt mållös.
Du är verkligen bland det finaste som går runt på två ben :) Tack så oerhört mycket!! <3
