Molnpuffar
Idag har jag kört längs vindlande vägar och dramatiska landskap med radion på högsta volym. Jag vet inte vad det är jag behöver fly ifrån men det fick mig i alla fall att sätta mig i bilen och vägrade låta mig stiga ur förens jag nått öppet vatten. Hur har jag kunnat leva utan körkort i så många år?
Efter ett par djupa andetag åkte jag tillbaka och satte mig med Martha av Doris Lessing. Det ligger en beklämd stämning över boken men jag kan inte heller här komma underfund med vad den beror på så jag läser bara förhäxat vidare, när jag inte skruvar upp tavlor på väggarna förstås. Målningen är avklarad och på lördag åker vi hem.
Det kanske är vädret som gör att illamåendet ligger i halsgropen. Bara vetskapen om att solen strålar i stockholm gör att det snurrar lite i huvudet på mig, hoppas kan man ju i alla fall alltid. Jag drömmer allt underligare saker också, om att klättra nedåt på puffar i molnbeklädda rum.
Vi ses!
