Ibland undrar jag

Orden har runnit ur mig, jag kan inte förklara det på något annat sätt. Sinnet blir mycket lättare när den gråmulnande himlen äntligen släppt sitt tag om himlen. Det är lättare att andas när Isarna har brutits, snödropparna knölat sig upp ur jorden för att sträcka sina längtande kronblad mot solen och regnet har tvättat gatorna rena. Jag trivs med att kunna sova med balkongdörren öppen.

Dagarna flyter ihop och mina sommarplaner är så gott som uppgjorda. I brist på entusiasm från stockholmska företag så tar jag mitt pick och pack söderut. Imorgon ska jag träffa vännen som ska passa min lägenhet och vattna mina blommor de månader jag blir borta.

Jag har tre sommarlöften som jag ska sysselsätta mig i den sovande staden. Jag ska lära mig japanska, ta mig igenom Jane Austens verk och bli, så att säga, fit for fight. Efter det blir det ut och åka och den 31 augusti ska jag förhoppningsvis infinna mig på slu.

Det är det jag vet och det jag hoppas på. Jag har känslan av att det kommer att bli bra.