Julia dagen.
För alla som inte redan vet det så är det min namnsdag idag. Jag önskar att jag vore lite mer uppåt men det här vikarieköret tär verkligen på en. Visst är det kul och lärorikt men jisses vad ont i huvudet man får. Mitt största problem i dagsläget är velandet om hur mycket jag vågar ta i. Det är ju klart att jag skulle kunna visa mig skräckinjagande hård inför bråkstakarna men det känns så jävla onödigt.
Jag beundrar alla ordinarie lärare och försöker komma ihåg hur de gjorde för att få respekten att ligga som en tjock dimma i rummet. Jag skulle inte kalla mig för en dålig vikarie men jag kan inte fatta hur jag kan känna mig så oerfaren. Jag som har haft ungar springandes kring benen i hela mitt liv. Jag kommer väl att lära mig sinom tid men just nu ser det mörkt ut.
Det kan också bero på att jag vände ut och in på mig själv igår. Jag funderar över om det är så att jag är allergisk mot alkohol och därför tycker min vän tycker att jag borde gå till läkaren och försäkra mig om att det inte beror på det, för huj vad gräsligt om det skulle vara så.
Man undrar ju lite över vad det är som för krig som pågår i där inne, allt jag vet är att det är ett hänsynslöst sådant. Det enda bra med gårdagen var att jag slapp åka till Djursholm och att det blev et naturligt avslut på mitt hormonella piller beroende. Ciao
