Den här dagen går mot ett skumt slut.
Inte tog det slut där heller. Nu har jag kastat bort en timme av mitt liv genom att titta igenom bidragen till melodifestivalen. Inte ens Sarah Dawn Finer höll måttet. Hon är en av Sveriges bästa soulsångerskor och vad ger man henne? En halvtaskig ballad i fyrtakt. Märkte ni föresten att de två första låtarna var suspekt lika Eye of the tiger?
Idag var jag med om något halvt obehagligt. Jag har en tendens att gå runt med min ipod på höften och sjunga när jag gör allt från att städa till laga mat. Det är ett bra sätt att tänja på registret och lyfta tillvaron på samma gång. Dessutom så känner jag mig mindre ensam med Billie Holiday i öronen.
Idag då, när jag stod fumlandes med nycklar och matkasse utanför ytterdörren knackade någon mig på axeln. Chockad och något vettskrämd snurrade jag runt och fann mig tittandes på min granne. - hej, sa hon glatt. Jag ville bara säga att du sjunger jättefint. Jag och min pojkvän brukar sitta och lyssna på dig ibland.
Vad svarar man på det? "Förlåt, jag visste inte att väggarna var så tunna" "Jo jag bedriver ju en egen jukebox service"?
Jag sa tack och log nog lite lite osäkert för hon såg plötsligt lite fundersam ut och vände om. Det var inte meningen att verka otrevlig men jisses, "vi brukar sitta och lyssna på dig ibland"?
Mental anteckning. Vid potentiell hemdragning av ragg, kom ihåg att spika upp ett skynke på väggen först.
