Cyborg.
De senaste dagarna har jag noggrant och systematiskt tagit mig igenom hyllorna på Number 1. Jag har länsat komedihyllan för att se alla de där filmerna som alla pratar om, för att sedan snyftandes och förfärad sakta med säkert rört mig närmare staplarna med dramafilmer.
Samtidigt har jag sneglat längtansfullt mot raden med nyheter. Så igår när mormor stuckit till mig en hundring trots vilda protester från min sida fann jag mig nästan springandes till filmbutiken för att plötsligt tvärnita och övermannas av total besvikelse. Inte ett enda ynka litet exemplar av Porco Rosso fanns kvar. I veckor har jag gått och längtat efter den enda film av Hayao Miyazaki jag inte sett och tydligen har alla andra människor i Stockholm känt likadant.
Sedan chocken Sagor från Övärlden som hans son regisserat har vördnaden inför Miyazaki skjutit i höjden från min sida. När han slutar göra film är det verkligen slut. Det finns få som kommer i närheten av den magi han bär med sig till sina filmer. Dessa starka kvinnor och mytomspunna väsen. Historier sammanvävda av outtalad kärlek, samlevnad med naturen och hopp. Magiska filmögonblick.
Efter en stunds stirrande ut i tomhet tvingade jag fram mitt fokus igen och vända huvudet till höger. Jag var fast besluten att inte komma hem tomhänt och det fanns ju faktiskt en film som fångat mitt intresse, inte allt för länge sedan.
Än så länge har jag inte tittat på I'm a cyborg, but that's ok men så fort jag gjort det lovar jag att ni får en uppdatering.
