- Hon har en partyhatt, så det är okej.
En ensam guldglittrande partyhatt på mitt skrivbord är den enda påminnelsen om kvällen som började så bra men som sedan slutade i en illaluktande gränd.
Jag var glad och min röda partyhatt stod på sne när jag och Marion resolut plöjde fram genom kön eftersom att vi någonstans i bakhuvudet kommit fram till att vi nog inte skulle komma in om vi stod längst bak. Jag slängde mig lycksaligt runt en kärrtorpsmänniska jag kände igen och innan vi visste ordet av var vi inne.
Där inne insåg vi rätt snart att garderobskön var alldeles för lång så ännu en gång lyckades vi på något mirakulöst sätt hamna längst fram. Det var som att partyhatten var en VIP skylt för ingen gnällde utan snarare blickade de glatt upp på hatten och ryckte på axlarna. - Hon har en partyhatt, så det är okej.
full på mintdrinkar och chokladshots nöjde jag mig inte förrän jag stod längst fram vid scenen när Fritjof och Familjen spelade. Marion hängde med så gott hon kunde och sedan stod vi hand i hand och sjöng så att i alla fall min röst sprack. Jag var så lycklig enda tills jag hällde i mig min andra öl och någon idiot rev sönder min rödskimrande stjärngosse strut, glädjedödare..
Boy... Jag stod och ylade en bra stund i gränden och en snäll tjej erbjöd sig att hämta min jacka. Jag måste ha sett så ynklig ut. Sen lyckades jag kravla mig upp till Hornstull där jag slängde mig in i en taxi och hävde ur mig all ångest innan han ens hunnit blinka.
-Ta mig hem!
-Var är hem?
- Jag vet inte längre..
Han lyssnade snällt och körde mig till Enskede. Innan jag hoppade ur gav han mig rådet att hångla upp killen, ge den där bruden en knäpp på näsan och ta inträde till min inflyttningsfest.
Nu sitter jag här i mitt nedpackade rum och försöker föreställa mig att jag ska sova på en annan plats imorgon. Det går inte sådär.
