Och så slets man ner på jorden.
En och en halv vecka av sorglöshet, av tilltro till mig själv och av lugn. En och en halv vecka sedan senaste alkoholförgiftningen och trots det går jag ut och dricker några öl. När jag vaknar upp kallsvettig inser jag att jag ännu en gång håller på att implodera. Nu har jag lyckats lindra symptomen med superbad men dagen efter oron ligger kvar som en knut i magtrakten.
Jag trivdes rätt bra uppe på det lilla luddiga nirvana molnet. Visst måste man övermannas av sorg och hjälplöshet för att känna igen ren lycka när den biter en i näsan men varför självförvålla smärtan? Hur dum får man bli liksom?
Jag vet ju att jag hör hemma längs promenadstråket på djurgården, på Chinateatern eller i naturhistoriska museets salar. Jag vet ju att jag får ut så mycket mer av det. Nu sitter jag här med illamående och försöker minnas varför jag längtade så mycket efter att gå ut igår.
Det enda bra med att jag har fått en soptunna i huvudet är att bloggsuget kom tillbaka, inte helt oväntat kanske. Ikväll ska jag laga middag med en dagiskompis som jag inte har träffat sen.. ja, det var väldigt länge sedan.
Jag hoppas att ni inte har saknat mig allt för mycket.
Jag trivdes rätt bra uppe på det lilla luddiga nirvana molnet. Visst måste man övermannas av sorg och hjälplöshet för att känna igen ren lycka när den biter en i näsan men varför självförvålla smärtan? Hur dum får man bli liksom?
Jag vet ju att jag hör hemma längs promenadstråket på djurgården, på Chinateatern eller i naturhistoriska museets salar. Jag vet ju att jag får ut så mycket mer av det. Nu sitter jag här med illamående och försöker minnas varför jag längtade så mycket efter att gå ut igår.
Det enda bra med att jag har fått en soptunna i huvudet är att bloggsuget kom tillbaka, inte helt oväntat kanske. Ikväll ska jag laga middag med en dagiskompis som jag inte har träffat sen.. ja, det var väldigt länge sedan.
Jag hoppas att ni inte har saknat mig allt för mycket.
Kommentarer
Postat av: Marion
Lika bra att ge sig ut igen :)
Trackback
