Det går bra nu.

Jag ser ljuset i tunneln. Jag har köpt mig en gulrutig köksgardin och hängt upp ett par kaffekoppar när jag tröttnade på att måla. Imorgon ska jag ut och supa bort täckpapp. Jag tämker förlora mig i rytmen till ringt till poliseeeen och glömma allt som har med vit färg att göra.

I helgen ska jag ge mig ut på nostalgitripp och lägga upp mina minnen på vinden. Jag kan garantera glasaktiga tårar och en långsam process.

Nu orkar jag inte skriva mer.

Puss och kram!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback