Husdjur sökes.
Så sitter jag här med en tekopp vid min franska balkong och känner tårarna bränna bakom ögonlocken. På mindre än en vecka har jag plötsligt kastats ut i vuxenlivet och lämnats vind för våg. Jag känner en sprudlande lycka varje gång jag sätter nyckeln i låset och en rivande ensamhet när jag vaknar om morgonarna och inte hör småsyrrorna dundra runt på övervåningen. Nyss lyckades jag få en glimt av Globen från mitt fönster och det högg till i bröstet på mig. Alla jag älskar är så nära men samtidigt så långt borta. Jag behöver köpa mig ett husdjur så att jag inte känner mig så ensam. Det är ingen som har en sköldpadda som behöver omplaceras?
Imorgon börjar jag jobba och jag tror att livet kommer kännas lite lättare då. Ekonomin är en ständig orosknut i magen. Den här känslan av att man inte är helt säker på hur man ska klara av något ekonomiskt är riktigt obehaglig. Dessutom får jag något att hänga upp dagarna på.
Igår frågade min mamma mig om jag kände mig redo för att flytta hemifrån och jag svarade att jag aldrig tror att jag skulle ha blivit helt redo. Blir man någonsin det? Kommer jag inte alltid känna mig lite liten i vissa situationer och vara lite småskrämd av det jag inte känner till? Det tål att tänkas på.
Nu ska jag söka lite jobb och väcka Josse. Vi hörs i framtiden!
