Ibland undrar jag

Jag ska snart släpa mig iväg in till stadsparken trots att fötterna känns som tegelblock och armarna går i en tomatröd nyans. Man måste ju vara lite supportive när farsan spelar. Inte för att han och bandet behöver så mycket uppbackning, det är de rätt grymma på själva, men det känns bra att vara där hur som haver.

Idag har solen praktiskt taget stekt mig och jag vet att jag har bränt mig i hårbotten även om det inte känns ännu. Hur lyckas man egentligen bränna sig i hårbotten? Jag hade väl haft förståelse för det om jag vore rakad men som det är nu är jag nästan lite besviken på min blonda lejonman som skyddar mot så mycket annat. Har jag föresten sagt att jag tänkt klippa av mig det? Mycket hänger på om jag kommer in eller inte.. jag hatar att leva i ovisshet.

Jaja nu lämnar vi det och går vidare till en helt annan grej. Killarna lät mig vara ifred trots gårdagens incident, jag undrar om jag inte skrämde dem halvt till döds för nu vågar de knappt öppna munnen när jag är i närheten. Vilka män man arbetar med.. de sitter i lunchrummet, rapar och skryter vida och brett om sina bilar och "redskap", som de så charmigt uttrycker det, men räds en flicka i kjol? haha, det är så skrattretande..

Everybody look out, manshataren is in the house.. Jag måste verkligen träffa en vettig kille, det här håller inte för fem öre.

Nu måste jag springa! Ciao Bella!